Första skoldagen

Så var det dags att bli seriös igen! Gick upp klockan nio (!) för att ha god tid på mig till min första föreläsning vid universitetet i min nya stad. Kvart i elva stod jag således och hängde på låset till Aula II och kursen ”Regional geografi i Spanien”. Det visade sig vara en kvinnlig lärare som till min lättnad inte pratade obegriplig andalusiska utan ”riksspanska”, så jag förstod i princip allt hon sa. Om det berodde på att hon bara introducerade kursens innehåll (som jag ju ändå redan läst om på internet) eller hennes språk visste jag inte. Det skulle dock visa sig vid min nästa kurs-introduktion (till kursen Politisk och social mentalitet på 1900-talet) att alla förläsare som väntat inte pratar riksspanska. Denne mycket skämtsamme man pratade nämligen snabbt och mycket andalusiskt. Men i salen satt förutom jag måånga jenkare som tydligen varit här förra terminen med, och om dom förstår honom ska jag fan också göra det!
Sen gick jag hem, hade egentligen tänkt gå på en annan kurs också, men den verkar bara upprepa vad jag redan pluggat förrut, så jag bestämde mig för att ta en tre timmars härlig siesta istället efter denna ansträngande dag.
Men herregud, egentligen är ju dagens stora nyhet inte hur jag haft det i skolan, utan den jordbävning som var här!! Jag kände ju ingenting, men Cecilia, som var hemma under skalvet hade känt av det en hel del! Bordet och stolen hon satt på hade börjat skaka i några sekunder. Känns som om jag blivit helt vettskrämd om jag suttit här hemma själv när det börjat vibrera i huset… Aja, vi mår bra iaf, för den som undrar!
Nu ska jag fira Ina, som fyller år idag.