Jag tänkte skriva: "En underbar dag med sämre inslag"

...men istället borde titeln vara "En sämre dag med underbara inslag".
Planen var att åka till stranden, och min morgon och cykeltur till busstation Plaza de Armas förlöpte ok. Där börjades det dock: vi köade till bussarna till Matalascañas och hamnade till slut självklart i den med alla småungarna och mitt säte satt löst. Men ok. Väl framme blåste det och var inte jättevarmt, men vad gör det när man givit sig attans på att här ska glassas på stranden?! Ett härligt dopp och en medhavd hummus-macka senare fick jag och två till för oss att gå en promis. Vi gick längs stranden tills där inte fanns en själ, bara strand, klippor och ett mäktigt hav med brusande höga vågor - vilken frihet, vilken terapi för själen! Fantastiskt.
När vi återvände till våra vänner en ån halv timme senare, var de rätt putta på att vi varit borta så länge - hos dem hade det t.o.m. regnat! Så dom gick och åt tapas och vi började packa ihop för hemsresa. Den bussresan var också ok, bortsett från att min kära vän har kärleksbekymmer och självklart anställer mig som rådgivare. Inte nog med att jag har två patienter här hemma redan, nä, här analyseras på alla håll! Och jag som hatar att analysera allt: det är som det är och så är det, är min klara ståndpunkt i alla lägen. Så nej, det där uttrycket betyder inget speciellt, och jag vet inte vad han känner för dig, och jag uppfattar honom som trevlig men.... etc. Varför orkar alla kvinnor hålla på med detta?! Aja, jag har det väl för bra själv för att fatta, kanske.
Tillbaka i Sevilla beger vi oss på cykel hemåt innan match för min del. PANG, säger det, och min vän har halkat med cykeln och ligger på gatan. Helvete. Och strax därefter börjar det ösregna -härligt.
Ja och sen avslutas alltså denna underbara, nej förlåt, sämre dag med det ännu sämre, utnötta faktumet att betis går på torsk och fansen löper amok (har du hört den förut?).
Men jag brände mig i alla fall inte på stranden (bara lite på kinderna) och det regnade i alla fall inte så mkt på matchen och alla här är ju så söta och livet är ljuvt... eller nåt.

Att cykla i Sevilla...

…är som ett dataspel, ett sånt där ”här springer vi omkring och dödar allt som rör sig”, fast tvärt om. Att cykla i Sevilla går ut på att inte ha ihjäl folk, och det är banne mig snäppet svårare! Det handlar om strategi, planering och blixtsnabba reflexer när man så effektivt som möjligt ska ta sig från Santa Justa till universitetet. Det gäller att undvika dem, promenerandes sakta och gemytligt på cykelbanorna, läsa deras nästa rörelse och inte plinga för då tvärstannar de, vänder sig om, börjar skälla för att du kört för fort och då har du förlorat.
Med nya utmaningar varje dag samlar man självförtroendes och säkerhetspoäng - Jag ska bli bäst i stan!